Karelska björnhundens exteriör

En till rasstandarden mycket god typ (Internationell, Svensk och Finsk utställnings champion, NV-80, samt finsk bruks champion). Körri reg. Nr. 15165233/77.   Till typ och rasdrag utmärkt Karelsk Björnhunds hane, dubbel champion Usvan Murri (10211/77) representerade rasens linje under 1960-talet, till vilken Juho Perttola konstaterade följande " ur älg-hundarnas biprodukter föddes, sådant som saknar motstycke i kretsarna för den finska spetsenhundarnas avelsarbete"   En valp född med stubbsvans, Piipun Nysä (11759S/80).

 

Målet med exteriören i avelsarbetet är att få högsta möjliga klass på brukshundarna, och på samma gång funktionella individer och att rastypen motsvarar rasbeskrivningen.
Den Karelska björnhunden hör till de jagande spetsarna, vars modell och användning är hårt knutna till varandra: på det här viset blir karelaren en uppenbar funktionell hund.
Björnhunden och andra jagande spetsar har en gemensam faktor i och med att de är kvadratiska, eller marginellt avvikande från det, samt den från ryggen mera eller mindre böjda svansen och de uppstående öronen.

 

Karelska björnhundens jaktliga egenskaper:

• välutvecklade sinnen; särskilt näsan, för spårning och upptag direkt i vind
• utmärkt sök
• mycket bra orienteringsförmåga
• sammarbetsvilja med jägaren

Till lynnet är Björnhunden:

 

• • balanserad
  • något innesluten i sig själv
  • hänsynslös djärvhet
  • segervilja
  • vänlig
  

Björnhund som individ:

 

• • medelstorlek
  • kraftig benstomme, men inte tung
  • stark och uthållig
  • kroppslängden är något längre än mankhöjden
  • yvig och strävhårig päls
  • lättrörlig
  • funktionell typ, nära galoppmodell

 

Björnhundar födda utan svans

I enighet med rasstandarden för karelska björnhunden, så kan den födas med stubbsvans. Födda valpar med stubbsvans, behöver inte ha ett särkilt veterinär-intyg för registrering. För stubbsvans valpar märker man stamtavlan med kännetecknet tö, om uppfödaren bara har anmält om att valpen varit född med stubbsvans i sin valpkullsanmälan. Också på utställning kan stubbsvansade björnhundar deltaga som vanligt.

 

Exteriörens tidiga utveckling

Aveln med den karelska björnhundens var hård och och med noggrant urval redan från början. Redan från början, betonade man den svarta och vita färgen, samt tät päls och för jakten passande storlek. Uppfödare gallrade valpar med kritiska händer. På detta vis gick den kvalitativa utveckling mycket snabbt. Inom några år visade den sin naturliga styrka, något som lite påverkats av det arktiska klimatet. Denna mytomspunna hund som har jämförts med bland annat vildmark:" Karelsk björnhund med svart och vit färg, mörka ögon och brinnande blick, essensen av balans och kraft, fångar jägaren med sin blick. Det är som en bit av vild, och otämjbar vildmark"

 

Björnhunden skiljer sig ur flocken

Rasens helhets intryck är idag mer eller mindre enhetliga. Även om naturliga variationer inträffar, så är karelska björnhunden individer, som är lätt att identifiera från varandra.

 

Renrasig björnhund 

I Finland har man för den karelska björnhunden inte genomfört några inkorsningar av andra raser under avelsarbetet. På Björnhundarnas sektionsmöte vid rasklubbens årsmöte år 2000, blev följande sagt om krav för inkorsning: "I den karelska björnhunden kommer det inte i något skede att bli inkorsat blod från andra raser, eller individer med okända egenskaper och bakgrund - detta är helt enkelt inte nödvändigt." Se refererat i Pystykorva nr.3, juni 2000, s. 24.